Elliegårdens Black Troy
Elliegårdens Black Troy
född:2005-06-05
e:Elexiers Vozz u:Gierrat Cikna
Troy skaffade vi när barna blivit så pass stora att vi ansåg att vi skulle ha tid och ork med en hund igen.
Rasvalet var svårt eftersom en sankt bernhard kändes alldelens för stor för oss nu när våran familj även bestod av två
småbarn och alla saker dom behöver om man ska resa någonstans. Dessutom ville jag ha en rörligare och smidigare hund eftersom
jag gärna vill träna och tävla lydnad och bruks. Valet föll till slut på howavart, en tysk brukshundsras. Den verkade passa
våra planer och vi tyckte dessutom att den var tilltalande rent utseendemässigt. Jag gick med i Howavartklubben och valde
noga ut den kennel jag ville köpa min valp ifrån och efter lång väntan så hämtade viden 31/7 2005 hem en svart hanvalp från
Elliegårdens kennel i Lillhärdal.
Troy var en väldigt aktiv, glad och energisk hund och vi fick kämpa mycket med honom eftersom han var väldigt naffsig.
Han var dock väldigt lättlärd och rolig att vara ute med. Vi ställde ut honom rätt mycket och han fick som bäst ett CK på
en rasspecial i Avesta.Ute i skogen var han världens bästa kompis och han hade alltid kanonkoll på oss och kom alltid på
inkallning. Han älskade att klättra och hoppa och for fram som ett jehu i skogen.
Tyvärr fick vi inte riktigt bukt med hans beteende på bitfronten och det slutade med att han högg mig i handen och
senare även våran dotter och då tvingades vi fatta det oerhört tunga beslutet att återlämna honom till uppfödaren för
omplacering. Det var en av mitt livs mörkaste dagar när vi i juli 2006 åkte ner till Lillhärdal och lämnade honom där.
Som tur är så har allt fungerat bra hos uppfödaren, men i skrivandets stund så söker hon fortfarande efter en lämplig
fodervärd åt honom. Jag måste erkänna att jag hoppas att han får stanna hos henne för då vet jag helt säkert att han
har det bra och jag kan följa honom via hennes hemsida och blogg.
Troys prisrosetter.
|
|
|
e:Elexiers Vozz u:Gierrat Cikna |
Troy skaffade vi när barna blivit så pass stora att vi ansåg att vi skulle ha tid och ork med en hund igen.
Rasvalet var svårt eftersom en sankt bernhard kändes alldelens för stor för oss nu när våran familj även bestod av två
småbarn och alla saker dom behöver om man ska resa någonstans. Dessutom ville jag ha en rörligare och smidigare hund eftersom
jag gärna vill träna och tävla lydnad och bruks. Valet föll till slut på howavart, en tysk brukshundsras. Den verkade passa
våra planer och vi tyckte dessutom att den var tilltalande rent utseendemässigt. Jag gick med i Howavartklubben och valde
noga ut den kennel jag ville köpa min valp ifrån och efter lång väntan så hämtade viden 31/7 2005 hem en svart hanvalp från
Elliegårdens kennel i Lillhärdal.
Troy var en väldigt aktiv, glad och energisk hund och vi fick kämpa mycket med honom eftersom han var väldigt naffsig.
Han var dock väldigt lättlärd och rolig att vara ute med. Vi ställde ut honom rätt mycket och han fick som bäst ett CK på
en rasspecial i Avesta.Ute i skogen var han världens bästa kompis och han hade alltid kanonkoll på oss och kom alltid på
inkallning. Han älskade att klättra och hoppa och for fram som ett jehu i skogen. Tyvärr fick vi inte riktigt bukt med hans beteende på bitfronten och det slutade med att han högg mig i handen och
senare även våran dotter och då tvingades vi fatta det oerhört tunga beslutet att återlämna honom till uppfödaren för
omplacering. Det var en av mitt livs mörkaste dagar när vi i juli 2006 åkte ner till Lillhärdal och lämnade honom där.
Som tur är så har allt fungerat bra hos uppfödaren, men i skrivandets stund så söker hon fortfarande efter en lämplig
fodervärd åt honom. Jag måste erkänna att jag hoppas att han får stanna hos henne för då vet jag helt säkert att han
har det bra och jag kan följa honom via hennes hemsida och blogg.
Troys prisrosetter.