Vi tre

Ludde kollar in fåglarna i skogen

Ludde och Rasmus

Ludde till vänster och lillbrorsan till höger

Ludde och Tequila myser.

Ludde tränar Agility hos Milton´s Se så duktig han är :)

Zkarabi´s Tristar till vänster "Luddes far"


Zkarabi´s Nike "Luddes mor"

Matte och lilla Ludde...Matte saknar dig så mycket.

Rambo och Tintin

Rambo och Tintin var mer som hundar än som katter tyckte mina kära grannar. Dom var syskon och klarade sig inte utan varandra. Jag fick den stora äran att få dela hela 14 härliga år tillsammans med dom. Vart jag än gick, så följde dom med. Redan som små lärde dom sig att gå på promenader. Säg vad dom två sötnosar inte fick se och göra, under sitt korta liv. Dom fick besöka största kisslådan på flatenbadet och traska i snåriga urskogar, åka bil och vara fria. Dom var alltid med mig när jag skulle någonstans. Alla grannarna kliade sig i huvudena och tyckte säkert att jag var lite udda, men vem bryr sig. En del sa rakt ut… tror du att du har hundar eller, ha. Som om katter vore mindre värda än hundar eller alla andra levande varelser på denna jord för den delen, grr. Men, jag blir inte alls förvånad över mänsklighetens intelligens. Alla dom som har den snäva inställningen borde absolut inte inneha något levande överhuvudtaget tycker jag. Rambo och Tintin var inte bara kloka kissar utan väldigt läraktiga också och tyckte om att lära sig nya konster och upptäcka nya vyer. Dom till och med badade och tyckte faktiskt om det.

Ni har rispat in djupa tassavtryck i mitt hjärta som aldrig kommer att läka. En dag träffas vi igen, fast då i paradiset...vila i frid mina små älsklingar.

Rambo och Tintin kollar in tv,n

Zzzzzzzzzzz

Något trångt, hm

Tintin Myser i höstlöven

Vackra Rambo

Jag vill ha en pussss

Vad är det nu då? Aldrig får man lugn och ro, hm.

Lilla Rocky

Hasse med sin plutt :o)

Är han inte fin så säg...:)

Han trivdes i sitt illa fönster :o)

Sömnen har inte varit det bästa i natt. Vaknat en hel del och tänkt på lilla Rocky. Det känns så tungt just nu och saknaden är enorm. Vem var då lilla Rocky… Han var den smartaste, sötaste och klokaste kissen man kunde ha att göra med. Han kom en tidig vårdag till vår gård och då var han inte mer än 12 veckor högst. Självklart tog vi in han direkt och gav han mat och vatten. Han valde själv att stanna kvar hos Hasse. Vi satte upp lappar i både konsum och Ica, men ingen hörde av sig, så då blev han till slut Hasses lilla huskatt. Han var går vit till färgen och hade stora gröna ögon, jättevacker var han. Och eftersom han redan som liten var en riktig tuffing så blev han döpt till Rocky. I början bestämde sig Hasse för att han skulle vara en innekatt. Det gick bra ända tills han blev lite över året. Då började han smått visa att han inte trivdes alls som innekatt. Han hittade på alla möjliga tricks för att få Hasse att förstå att han ville ut. Krafsade på fönstret, rev ner tapeterna, matvägrade, sov under täcket hela dagarna och man fick jobba en hel del för att få han att vilja börja leka med en. Från en glad och lekfull mysig katt förvandlades han till en ledsen, arg och opålitlig kisse. Ja det blev så illa till slut att jag inte litade på han och var för det mesta rädd när jag skulle klappa honom. Han hade ju rivit Hasse ett antal gånger när han blivit lyft eller klappad av honom. Så efter mycket övartalning av mig fick han börja gå ut. Hasse fixade en planka som han förvandlade till en stege och den satte han utanför sitt vardagsrumsfönster. Lyckan var enorm Ja, hans glädje gick inte beskriva i ord. Jag mins att det första Rocky gjorde var att skutta runt som en kanin på gården och så in det snabbaste han kunde hem igen och så ut igen. Han höll sig alltid när fönstret. När den sommaren kom vågade han sig runt hela gården utan att få panik och nu var Rocky en lycklig katt igen. Han blev lekfull, kelig som attan och sov mindre på dagarna. Hasse blev så klart överlycklig för hans skull. Men här om dagen hände det som inte fick hända. Vi vet att han aldrig gick långa sträckor, höll sig för det mesta alltid nära hemmet. Så vi misstänker att den hemska olyckan måste han hänt på parkeringen. För hade det hänt på vägen, hade han nog aldrig överlevt bilarna kör ju mycket fortare där ute. Hur vi än vrider och vänder så är lilla Rocky borta, snyft. Igår kväll talade Hasse om för mig att Rocky var den sista katten. Han kommer inte att inskaffa en ny och jag förstår honom.

Vila i frid vårat lilla hjärtegull.

Regnbågsbron

Det finns en bro som förbinder Himlen och Jorden. Den kallas för Regnbågsbron på grund av dess många färger. Alldeles brevid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och dalar med mjukt, friskt gräs. När ett älskat husdsjur dör kommer det till denna plats. Där finns alltid mat och vatten, och varmt vårväder. De gamla och svaga djuren blir unga igen. De som blivit skadade blir hela igen. De leker med varandra hela dagarna. Men det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden. så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer då de plötsligt slutar leka och tittar upp. Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från gruppen. Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt. Dit ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta. Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas.

Författare: Okänd